matildaidaholmstrom

Hänger kvar i luften efter de hårda ansträgningarna. Hämtan efter luft och syre gav ett kallt, svettigt illa mående i samma känsla som att svimma eller att ha vaknat ur en hemsk mardröm, då jakten spänner sig kvar i hjärnan och du är bytet.  Jag chippade efter luft så länge som stjärnor finns. Ibland känns allt som en evighet.

I samma stund kunde jag höra andan bli högre och högre, andetagen blev djupare och djupare. Hjärtat pumpade saktare och jag kunde känna att blodet inte pumpade ut i alla kroppens små delar,  jag blev svagare. Nu kände jag den stickiga känslan i ögonen då kalla tårar var på väg att fylla mina skogs gröna ögon. Tårarna kändes som små kristall bitar som högg i ögonen. Jag ville spola bort det, men jag satt fast och tänkte på dig!

Att försöka komma loss ifrån det jag satt fast i var omöjligt, jag kunde varken se vad det var som höll fast mig hårt. Jag utbrast i panik och svetten började rinna ner ifrån min panna... I samma sekund såg jag en glimt av något jag kunde inte se var det va, och jag började desperat ropa högt på hjälp. Då jag också märkte att min röst var borta, jag kunde inte prata och inte skrika. Allt jag hade var min svaga kropp som satt fast, och mina meningslösa tankar..

förtvivlan ekade i min hjärna...